Triangelnätet...

Ateljé Living Room
Jerry Linder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/

Mobil: 46 0707 534 539 


Trigonometri...

Om du känner två vinklar i en triangel, kan du också räkna ut den tredje. Känner du en sida i samma triangel räcker det för att bestämma de andra två, och på det viset kan du bestämma läget av alla tre hörnen. Det kallas trigonometri.

I Södertälje anlade man det första triangelnätet 1910 samtidigt som man gjorde kanalen genom åsen från Igelstaviken. Då löste man den svåra frågan med kanal- och tågtrafiken i ett enda kast. För att få bra kartor över kanalen utfördes ovan nämnda triangelmätning mellan en gammal kartverkspunkt på Ragnhildsborgsberget och en på Bränningeberget. Längden är ganska precis en mil och sträcker sig mellan triangelpunkterna 1 och 12 och nätet kallas Areskogs triangelkedja. Korset under kyrktuppen är origo i det nätet, och det är orienterat på denna punkt som  kallas pkt. 5 och pkt.7 som ligger ovanför Sydpolen. En vinkelmätning är gjord från pkt.7 mellan pkt. 5 och solen vid ett visst klockslag.

Sträckan mellan trp. 1 och trp. 12 fick sedan vara utgångslängd för nästa triangelnät som sträcker sig från från Rönningeåsen och i en båge via Slandön och Enhörna vidare till Nykvarn.
Sedan fortsäter sidorna förbi Hummelmoraberget, som är en rikspunkt av första ordningen, till Pärlängsberget i Järna och så vidare mot Malmsjöberget i Grödinge och tillbaka till Rönningeåsen. Nätet kallas Nyströms triangelnär. När staden växte måste man ha en större karta.

Egentligen ville Länslantmätaren att utgångssträckan mellan pkt. 1 och pkt. 12 skulle mätas om, men stadsingenjör Nyström ansåg inte det nödvändigt, och gjorde istället en omräkning av de parametrar som ingick i den sträckan. Redan Areskog gjorde dessa mätningar. Det var en polygonsträcka i Brunnsäng och en på Ströms gärde. De ingående punkterna med sina triangelsträckor växlades sedan upp till det stora nätet (triangelkedjan).

Tiden går och staden växer och så blev det en stor kommunal reform i hela landet. Södertälje skulle bli storkommun med Trosa och Vagnhärad inom sitt revir, samt Gnesta och Daga kommuner och Torsåkers församling.

Därför fick Lantmäteristyrelsen rekognocera ett nytt stort nät med 92 punkter.

Punkterna ligger oftast uppe på de högsta bergen, men även på vattentorn och i kyrkor. Ibland använder man tornen som excentriska punkter och mäter sig ner till den riktiga punkten på marken.
En del punkter som finns centralt har markerats med en stång med en kon i toppen; jag skall komma till dem lite senare.

För att få klar sikt mellan punkterna måste man ofta röja bort träd och grenar, det var det jobbet som blev mitt, tillsammans med två duktiga karlar som jag fick anställa för detta ändamål.

Vi ska så småningom fokusera på grundkartan över Mölnbo, vilken vi flög 1975 - 76 för att få ett bra underlag för framtida bebyggelse.

Mölnbo är en tätbebyggelse i Vårdinge socken och kommun. Vårdinge var en egen kommun till 1952 vid kommunreformen som decimerade antal kommuner i hela landet. Vårdinge kom då att bli en lillebror till Järna, och det gillade man inte i Vårdinge. 1972 kom nästa stora nerdragning av antalet kommuner i namnet. Då gick Järna/Mölnbo till Södertälje som skulle bli en storkommun, en av de största i landet. Så blev det dock inte, och det nya stora triangelnätet som Lantmäteristyrelsen rekognocerade mättes visserligen, men eftersom Trosa och Vagnhärad och Gnesta och Daga, samt Torsåkers församling aldrig kom att gå till Södertälje utan gick till Nyköping. Sålunda sålde Södertälje bort den delen av triangelnätet för en summa av 20 000 kronor.

Den egentliga centrala delen av Vårdinge (Wåhlinge på häradskartan från 1697) låg innan tågen kom förbi 1961, kring Vårdinge kyrka, i mitten av ett långt stråk med bördig mark. Det sägs att kyrkan fanns där den ligger idag redan på 1200-talet. Då var det en Vårdkase där, och så blev det en träkyrka, kan man tänka. Vårdkasarna låg med jämna avstånd från varandra för att varna om fienden kommer. Ofta ligger de på berg där det fanns fornborgar, vilket det är gott om i Vårdinge, särskilt i Långsjösänkan.

När tågen kom och en station byggdes där gamla stationen ligger idag, växte där upp ett stationsamhälle, som idag är ett sovsamhälle eftersom många företag fått lägga ner sin verksamhet och folk måste åka till centralare orter för att få sin inkomst. Kvar finns bara skolan upp till och med mellanstadiet. så finns det ett antal dagis förståss.

Nere vid gamla stationen går vägen en liten bit söderut och där ligger en av de fina ladugårdsbyggnaderna som Hildemar Lidholm lät bygga, Hjortsberga också, för Mejerigårdarna AB:s räkning. Idag ligger Mölnbos sista industriella verksamhet; Anticimex som förestås av en av bygdens pojkar.

Om kyrkan bygdes på 1200-talet så finns det ytterligare en byggnad som är dokumenterad från den tiden; det är Kvarnen, Mölnbo kvarn; möln=mjöl.

Hur började det med kartläggningen i det här landet?

Ja, Lantmäteriet bildades 1629. Då ville staten veta hur mycket skatt var och en av bönderna skulle betala om året. Därför sökte man med ljus och lyckta efter unga raska män som hade gott ryckte. Sedan utbildade man dem och spred dem ut över landet. I första hand mätte man upp byarna, skogarna däremellan var inte mycket värda, annat än som byggnasvirke. På 1800-talet blev det annorlunda, då blev många bönder inne i landet lurade av Baggbölarna, bolagen som köpte upp skogen till en billig penning, därför att bönderna inte fått reda på vilken efterfrågan det var från England och Frankrike som ville ha virke och tjära till sina flottor.

Man gjorde alltså kartor över tegarna i byarna och kunde på det viset höfta till hur mycket bonden skulle betala.

När man mätt upp de flesta byarna i landet kunde man börja kartera hela regioner. För att få överblick gick man upp på höjder och höga berg och gjorde sina observationer.

Med tiden, allt som fororna mellan olika orter gick fortare behövdes noggrannare kartor.

År 1875 vandrade en hembygdsforskare över hela Vårdinge och ritade av fornlämningar. Han var landskapsmålare och hemmansägare i Strängnäs, hans namn var Olof Hermelin.

Det är efter hans sockenvandring i Vårdinge vi har namnet sockenvandring idag, mer om det senare. Hermelin är ett adligt namn, det kommer från Olof Hermelin I, vilken var fältsekreterare till Karl XII. Han hade en vass penna tyckte Peter den Store, rysslands tsar och lyckades sticka honom med sin värja och frakta bort honom till ett nunnekloster i Astrakan.

Olof som gick över Vårdinge och ritade av kläppen i lilla klockan i kyrkan bl. annat, den kläpp som fanns på båtsmanstorpet många år senare där den tjänstgjorde som mortelstöt, enligt Anna-Stina Frej Standin.

Vår Olof hade en farfar som var sonson till Olof I, han hette Samuel Gustav Hermelin och var brukspatron i norrland och kartläggare. 1797 lät han göra en karta över Mälardalen.

Det här var en orolig tid efter det att Gustav III blivit brutalt mördad, och det sägs att SamuelGustav lämnade landet i samband med mordet. Han kom dock tillbaka igen, men det var svåra tider för gruvnäringen varför han gick i konkurs.

Dock räddade man alla hans kartor, och man säger att han var den första som gav ut den första Atlasen i Sverige. Staten köpte upp hans kartor och de blev det första fröet till vårt Svenska Kartverk...