Ateljé Living Room
Jerry Linder
http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/
Mobil: 46 0707 534 539
Jag var på väg upp på rulltrappan i Lunahuset och Togge på väg ner...
- Hej Togge! ropade jag.
- Va, nämen hej Jerry! ropade Togge.
- Lasse fyller 50 roplade jag ner till min forne skolkamrat, lekkamrat och spelkamrat.
- Jamen, sa Togge.
-Jora, sa jag, när man fyller 50 får man skylla sig själv. Jag har Fantomenfilmen i VHS.
- Bra, sa Togge, jag har grejjor, kom hem till mig på lördag klockan 10.
- Ok, sa jag, jag kommer, sedan åker vi till Lasse klockan sex och hämtar upp Bosse på vägen.
När jag kom till kontoret ringde jag Linkan och han sa:
- Jag har musiken på rullbandspelaren.
Klockan 10 strålade vi samman efter kanske trettio år och fortsatte arbeta tillsammans som om vi hade skilts på kvällen innan och gått hem och lagt oss. Klockan 18 stodo vi utanför Lasses port alla fyra och knackade på. Jag hade då filmat sedan klockan 10 och fortsatte till filmen var slut i den kasetten; och det blev ett bra slut, jag säger bara det...så blossade elden upp igen och det går visst inte att släcka fastän vi snart är 70...tack vare den svenska gymnastiken...som man säger.
Ja det var Linkan och jag, dödspolare från 6 år, som gick på frivilliga gymnastiken, vilket renderade mig det högsta betyget i gymnastik, lek, och idrott. Det var väl därför jag blev en hejare på att klättra i träd, precis som Tarzan och hans Cheta. Linkan påstår att det var han som var Tarzan men så minns inte jag det hela, men skit i det.
Mitt jobb på Stadsingenjörskontoret gick galant tack vare min styrka att klättra, vi skulle ha sikt mellan de högsta bergen i Södertälje storkommun och mäta längder mellan de nyss rekognocerade triangelpunkterna som sedan mättes med en lasergeodimeter. I stället för att ta ner hela träd, klättrade vi upp och sågade av de grenar som skymde sikten till nästa punkt.
Man kan nästan säga att det var en sorts akrobatik, en konst alltså. På fritiden byggde jag ett hus och ett litet stall för getter, förutom alla hagar. Byggnadskonst lär det heta om man vill ha det till det. Konsten har legat mig nära fastän jag arbetat som tekniker, men nu handlar det om det som jag är riktigt bra på, ren konst: foto, film, sång och musik; och jag kan dansa, men gör det sällan; inga firmafester mera...
Nu ska det bli musical, ja många musicals i Flodområde 63, runt hela sjösystemet och vidare ut runt hela Östersjön, men det kan ju ta några år, och inte är det säkert att jag lever då man gått i mål. Men först Oxvandringen runt Lillsjön och upp till ABBE´S igen.
Nu ska Togge och jag, Berra och Bicke iväg till huvudstaden och bese den fina fotoutställningen på Fotografiska museet i Gamla Tullhuset. Det ska bli great; vi drar mot Stockholm med tåg. Bicke Mollberger är redan där, han bor i stan och verkar där som Cafémusiker och skriver om musik i DN. Han har klippkort på Fotografiska...
Vi killar ska åstedkomma något högst kulturellt om oss grabbar på Gulagårn; något mångkulturellt; vi har redan kommit långt. Vi ska framföra våra alster i konsthallen i Lunabiblioteket, stadsbiblioteket, i första hand. Där svävar ett tomt hål som väntar på att bliva fyllt innan vi gått i graven, men...den som lever får se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar