Abskissan

Ateljé Living Room
Jerry Linder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/

Mobil: 46 0707 534 539 


Kartsystem i MiddleMilkDominion...

Farbror Hågman var en pensionerad banmästare som bodde i banvaktstugan närmast tunnlarna när jag var en liten pys. Han räddade mitt liv när jag kom knallande utefter järnvägsspåret just innan snälltåget skulle komma.

Mamma kunde inte hitta mig och gick därför ner på spåret för att kolla om jag var där. Det var då Gösta Hågman kom på sin dressin.

Så med ens fick Gösta syn på mig bortåt övergången, tittade på klockan och konstaterade att tåget var nära.

Han satte sig tillrätta och trampade på så fort han kunde, fick tag på mig och lyfte av dressinen utanför tågets räckvidd, och på det viset kan jag skriva den här berättelsen om ett område av vår gemensamma historia i hembygden som benämnes GRUNDKARTAN.

Farbror Hågman blev pensionerad innan han tog slut, och då fick han tjänst som hantlangare åt kartingenjör Einar Fjällmo, en talförd person som var med om många äventyr på sin väg som kartläggare på Södertälje lantmäteridistrikt. dit jag som 15-åring stegade upp och kom in till chefen,  Arne Jäderstrand, och frågade efter sommarjobb efter 8:an.

- Har du jobbat som dräng på en bondgård sa du? frågade Arne Jäderstrand.

- Ja, just det, sa jag lite förlägen, jag har på somrarna bott på ett båtsmanstorp under Glibotorp och varit lilldräng där i flera år.

- Sådana grabbar brukar vi ha användning för, sa distriktslantmäteren, kom igen nästa sommar.

Där började mitt värv med abskissa och ordinata!

Abskissan går från en känd punkt till en annan, medan ordinatan är en rak linje som går i rät vinkel från abskissan, antingen åt höger eller åt vänster.

Tänk dig en rak linje mellan Fotografiska Museet och Gulagårn. Utefter den linjen kan du göra avstickare åt det ena eller det andra hållet med ett visst antal meter.

Det kan vara något kulturellt mål eller något annat; inköp av färdkost t.ex..

Känner du utgångspunkternas koordinater och övriga parametrar kan du räkna ut koordinaterna på de utflyktsmål du vill besöka.

Om Gulagårn är punkt nummer G  så är Torekällberget nummer T och Fotografiska nr F.

Mellan G och T kan vi ta ett varv runt kvarteret och läsa på din e-bok om hur grabbarna på Gulagårn genomlevde sina första levnadsår, och hur de tävlade i allmän idrott på gården, och spelade fotboll på Oxbackskolans skolgård. På ungdomsgården började de med en fotokurs, sedan blev det en filmkurs och slutligen musik för hela slanten. Skiffle först och sedan Rock och Popp.

På Torekällbergets damm åkte man på de första skriskorna, och där fäktade vi i vagnslidret som brann ner.

T sammanbindes med B (bussterminalen vid Södertälje Centrum (Centralen), och då går man genom Badparken där stadens stora begivenhet fanns en gång i tiden, eller ska vi säga två gånger i tiden, ty det första badhuset brann ner och det andra revs då Oxbacksleden skulle dras fram. Den går nu förbi Gulagårn.

Från B drar vi en linje till stationen i Överjärna, som vi benämner Ö. Mitt emot Ö ligger Café Åsgatan 2. Där ska jag ha vernisage den 8 juli 2012. I Futurum, Folkets Hus, sjunger jag i kören: PRO-C-Dur, vi är bra. Vi har fyra eller fem goda musiker som spelar, tre av dem var med redan på Järnarevyns tid; det är Axel på dragspel, John på el-gitarr och Leif på el-bas.
De är styva killar med takter i !

Det finns många objekt på linjen mellan Ö och A, som betyder antroposofernas högborg: Kulturhuset m.m..

Hos antroposoferna kan du äta och promenera. På kvällen kan du hyra in dig på hotellet.

Bussen går vidare mot H (Hölö) där du kan gå av om du vill, men varför det, Safarin går mot Norrvrå där bussen vänder, vi kallar punkten N.

Det är nu det blir strapatser på vägen mellan N, G, AkterKastellet.

Nu lugnar vi oss ett tag och ägnar oss åt det som den här berättelsen vill säga; Abskissan och Ordinatan var i många år en del av min unga familjs födkrok, men det fanns ett x och y och z också.

Mycket z var det ett tag, då mätpunkter skulle höjdbestämmas. Med tre koordinater bestämmer vi rummet: längd, bredd och höjd, långt senare tillkom ett t, vilket betyder tid, och då säger vi som Einstein:rumtiden...

Mellan Turinge och Södertälje finns ett sportstugeområde där man bor permanent idag. Där gjorde jag min första karta. Fick göra allt. Markera mätpunkter (polygonpunkter, poly=många och gon=vinklar) och röja sikt mellan dem. Sedan polygonmäta med teodolit. Därefter gjorde Fjällmo själv beräkningen, och när han fått fram koordinaterna karterade han upp dem på en vit plåt som fäste vid en fyrkantigt bord (30x30 cm) som sattes fast på ett stativ.

Under tiden han räknade mätte min svärmor och jag höjden på alla punkter; d.v.s. vi avvägde punkterna. När själva karteringen började ställde vi upp stativet över en mätpunkt och horisonterade bordet. Därpå satte vi sedan karteringsinstrumentet, en distanstub. Den var så funtad att man kunde läsa av lutande längder på en stång som var 4 meter och centimetergraderad. 1 meters avsläsning på stången mellan två kors i okularet betydde 100 m.

Samtidigt som alla objekt (vägar, gränspunkter och husknutar) mättes in, och stacks av med en särskild nål på instrumentet, mätte vi också in specifika kurvpunkter så att vi fick nivåkurvorna inritade på plåten. Det vill säga, man mätte in punkter och ritade sedan objekten och kurvorna för hand. För att hålla koll på kurvorna hade man också ett avvägningsinstrument några meter från polygonpunkten. När Fjällmo stod vid instrumenten brukade vi vara två hantlangare med varsin stång, och då tog han två kurvor samtidigt. Jag var då 22 år och nybliven student med halva rekryten kvar.

Det jag nu beskrivit är polär mätning. Man står på en känd punkt och riktar mot en annan punkt som skall bestämmas. Med hjälp av riktning och längd kan man beräkna objektet med de trigonometriska funktionerna. Trigonometri läste vi i realgymnasiet, det var därför jag gick där.

Men, vid samma tid började jag mäta i Järna samhälle åt kommunalgubbarna som anlade vatten och avlopp, samt gjorde nya vägar på Eneområdet. Jag hann väl vara med på halva gärdet och satte ut åt Bröderna Kollberg med flera maskiner. Det var ett roligt arbete. Gubbarna som jag sa var hygglig mot mig, kanske för att jag hade blåblus som de, jag vet inte. Ja så var det ju det där att jag varit lilldräng och kunde köra häst och skjuta med hagelbössa. 

Här gällde bara abskissa och ordinata, ett vinkelprisma hade jag som jag kunde ta ut räta vinklar med. Gubbarna gjorde bondvinkel, och det är inte fy skam, men det blir ingen
cm-precition precis.

Och så var det avvägning med instrument förståss. På båda sidor om Enegärdet fanns det precitionsfixar (finfixar), och jag gjorde ett system av punkter över hela fältet, vilket jag hade stor nytta av allt som arbetet med schakterna drog fram. Att jag gjorde så beror på att jag hade kunskaper om Finfixnätet i Järna, det nät som Lantmäteriet gjort några år tidigare. Sedan, då jag blivit anställd av Stadsingenjörskontoret, anlade jag själv sådana system i alla ytterområden. När vi avvägde i Mölnbo kom Lantmäteriverket med det nya rikstäckande systemet, årgång 1970, med sin utgångsfix i Holland, där landhöjningen har avstannat.

För 1900 års riksavvägning utgick man från en pegel som ligger på Riddarholmen i Stockholm.

Lantmäteriverkets folk körde med en helt annan metopd än vi, de var bilburna och hade två bilar med stänger och en där instrumentet stod på. Vi knallade och gick vi, men resultatet blev detsamma. Man läste av på en tiondels millimeter och fick resultatet på millimetern när.

Riksfixarna finns utlagda på Grönsaksbladet och ligger ofta på en kilometers avstånd. Förr var det två km mellan fixarna.

Fixarna användes då man skall bestämma höjden på gator och avloppsledningar, samt husgrunder m.m..