Livet är en konst - High Art in Flo63

Ateljé Living Room
Jerry Linder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/

Mobil: 46 0707 534 539 

Livet är en teater, skriver Shakespear, så sant, så sant...
...det heter också att livet går upp och ner.

Jag vill påstå, efter år av grubbel, att allt i cosmos svajar, roterar, når sina gränser och havererar ett tag, sedan kommer något nytt.

Det nya i vår tid är globaliseringen. Jag kan kommunisera med ord, musik och bild, med människor från hela jorden.

Jag kan sitta på "MorsansDass" och blicka ut över "Lagunen" där en karusell finns dold under vattenytan. Blundar jag får jag se hur den vrider sig upp ur vattnet som ett paraply som man fäller upp samtidigt som man snurrar det runt, och ger sig iväg till främmande länder, först till Dahomey som är jazzens hemvisst med sina polyrytmer. Där fanns Amazonerna, kvinnliga krigare som skyddade kungens slott, men där finns också flickor idag som utnyttjas sexuellt och får aids, samt föder barn som har aids...

Aha, vilken flou, jag ser nu matematikens konstanter dansa på parasollets olika sektioner, vilka likt de olika fakulteterna i vårt universitet, MilkRiverUniversity, är skilda vid varandra med olika språk.

Förr kommuniserade vetenskaparna på latin. Carl von Linneus, likadant med hela sin sexualitet... nu fjärmar sig fakulteterna från varandra och styckas, styckas, tills alltet är som kaffesump i Zingoallas kaffekopp.  Man säger att hela universum sväller, det vete fan, Ingvar och jag har en annan mening, men viusst finns det det som sväller...

Higginspartikeln blev en flopp, men här BakMorsansDass finns allting uppenbarat, bara att ta för sig, stilla sig en stund med öppen dörr med sikt mot vågorna i MilkRiverValley i Flo63, Sweden.

En våg av kraft väller över mig...~... detta är kul. Jag vandrar på stigarna runt Hildemars mejerigårdar och tänker på Anna i Oxviken, hon som hade tre intima förhållanden i sitt arma liv.
Först Patron, Riddaren av Nordstjärneordern, sedan den unga kandidaten, och sist farbror Adolf som for runt Europa och Asien.

Vem var far till Aron, pojken hennes som hon döpte till Amoralen därför att han inte kunde föra sig i något läger. Vi får aldrig veta...men dottern, flickan med SyrransCafé mellan kyrkan och kanalen i Södertälje, hennes far är utan DNA-test ganska säkert äventyraren och vetenskapsmannen , men vad är säkert i denna värden, vem vet allt; Jesus 2.0 .

Nu är ÖkneboHäradsteater, eller ska vi säga, Enmansteatern, i full gång. Oblater delas ut till höger och vänster och Moffas visitkort går åt som smör.

Moffas Blod Till Dig Utgiven...

 säger Ubbe, vars efternamn är detsamma som teaterns: Häradsteater.

Den första sockenvandringen gjorde Olof Hermelin, vars farfar Samuel Gustav var den som utgav den första Atlasen över Sverige. Han lät kartera upp Mälardalen anno 1797, och det var hans kartverk som sedemera blev grunden till Kartverket som slogs ihop med Lantmäteristyrelsen på 70-talet och blev Lantmäteriverket.

Moffas Sockenvandring runt Mejerigårdarna i Vårdinge utgår från ABBE´S Restaurang och Café. Där kan man förse sig med kalorier och information innan man ger sig av.

Den kortaste rundan går som vanligt runt Lillsjön, som ju är en ände av Långsjön (MilkRiver).
Den turen är och har alltid varit frekvent använd. Det är lämpligt att börja där. Olika stationer kommer att sättas upp utefter vägen med information om Mjölkgårdaran AB, och Mölnbo stationsamhällets historia sedan stationen blev klar omkring 1861, då första tåget stannade.

Har du kraft över kan du hyra cyckel och lämna ABBE´s och sätta kursen mot Nedre Marmorbrottet, och cyckla över Malmen till Hjortsberga gård (förr säteri) och vidare till Vårdinge Kyrka. Hoppas det går att hålla den öppen som Vägkyrka. Vi kan kalla denna långa runda för ProstensVelocipedRunda, och låta den gå ned till gamla prästgården och kyrkans Sjögård innan vi åker över ån som kommer från Lillsjön, förbi Kvarnen där, daterad från 1200-talet, förbi Balsberga som traktens store man Per Sahlström köpte. Från att ha varit en fattig pojke som hade tur, blev han rättare på Långbro och kommunalman, riksdagsman, samt Riksbanksfullmäktige, och den som mest ivrade för allmän skolplikt i detta land. Han skänkte virke till Gamla skolan som Hembygdsföreningen äger idag, men eftersom man ändå inte fick fart på arbetet lät han sitt folk göra skolan klar.

Vi åker över ån som har sitt utlopp alldeles intill, där vattnet ända från järnvägen mellan Hölö och Vagnhärad rinner ut i sjön Sillen.

Uppför backen trampar vi och passerar nu Usta gård. Det sägs att sångaren Roger Pontare arbetat som smed där.

En väg snett över åkrarna som Lastbilcentralen lär ha gjort för att kunna gina med sin last av sand och grus från grustaget invid Vagnhäradsvägen som går till Edesta. Vi cyklar rakt fram mot Nådhammar, själva kronan på Meferigårdarna. Dit kom Hildemar och Wilhelm Lidholm med sin mor 1858, efter att ha gjort en mellanlandning på Usta först.

På Usta bodde farbrodern till vår gamle kyrkoherde, Håkan Zetterqvist, i Södertälje,
han var kriminalare, med Stockholm som verksamhetsområda. Samtidigt var brordern, Torsten, kyrkoherde i Vårdinge socken. Det var han som grundade Hembygdsföreningen i Vårdinge.

Vi cyklar vidare och ser nu byggnaderna vid Nådhammar, och nu förstår vi snart varför denna plats i Sörmland har ett skimmer över sig. Det heter i dikten att det stod ett skimmer över Gustavs dagar. Här kan man stanna upp och dikta: Det stod ett skimmer över Hildemar och hans Mejerigårdar. Det var nämligen Hildemar som blev den av bröderna som stannade kvar i Vårdinge och byggde om ladugårdarna vid Nådhammar, Hjortsberga och Fagernäs, och gjorde mjölken fri från TBC... hans företag i Vårdinge hette Mejerigårdarna AB.

Jens som är ägare till Nådhammar idag, och arrenderar ut hagarna och den forna ladugården som nu byggts om till ridmanege, föreslår att vi tar oss förbi Stora huset där vägen går till trädgården som nu är vilande, nerför backen till sjöstranden där en stenbro går över till en långsmal ö där korna ansat marken i hundratals år; där är det fint säger Jens Spendrup som ställer sig positiv till en sådan pasage.

Theres och hennes man arrenderar stall och ekonomibyggnaderna, samt hagmarker där de bedriver hästavel; Lippesanare bland andra. Kanske går där att ordna en ridupplevelse.

Nu har vi nått ändpunkten på ProstensVelocipedRunda och åker tillbaka till Vagnhäradevägen, förbi det gamla grustaget och passerar HjortsbergaKvarn. Där tar vi in till höger innan ån och far ut på bruksvägen som går på gärdet, alldeles rak, och förbi Lilla och Stora Lundby och småbruket som MorfarsMärta växte upp på med stor vefdermöda, emedan hennes mor dog tidigt och hennes far var lungsjuk. Hon kom till Hjalmar Ohlsson som hushållerska på gamla dagar. Hennes barndomshem hette Sänkestad, och låg nedanför Hagstugan, också ett av småbruken som avsöndrades 1917 - 18 från Hjortsberga. Alla dessa småbruk fick fastighetsbeteckningen Hjortsberga egnahem och ett nummer. Vi kommer fram lagom vid korset där vägen delar sig. En går till Ängen, Irsta och Sågartorpet, medan den andra går ner över Nysundsbron och kommer till ytterligare ett kors där den som går åt höger går förbi Nysund, Gruvstugan, Långsjödal och Ulriksdal där AkterKastellet finns nere mellan sjön och Korpbergets bergfot.

Svänger vi vänster kommer vi till Udden och längre bort, till avtagsvägen till båtklubben åt vänster och Östersättra till höger. En skarp sväng, och över vägen som ligger på rustbädd, och vi är framme vid den vackra ladugårdsbyggnaden vid Fagernäs varifrån den första tuberkulosfria mjölken levererades; först på en liten järnväg som gick till en vändskiva vid stationen, och sedan till huvudstaden. Till slut som olika mjölkprodukter ut till VärldensBarn.

När vi går uppför sista backen känner vi att det suger i magen, dags att lämna tillbaka cycklarna och sätta sig tillrätta inne på ABBE´S och njuta av förtäringen och det fina bemötandet.

Den logaritmiska spiralen har två sidor av samma ansikte: - Fridolin är talesman för två karaktärer i mitt huvud - Moffa af Korpengebirge - och hans motpol och antagonist - HerrKamrerGoldfinger
      ...alla är verksamma i MilkRiverUniversity in FloodArea 63, Sweden...

Tröskan - in my mind - ...

Ateljé Living Room
Jerry Linder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/

Mobil: 46 0707 534 539 


Förr tröskade man ur sädesaxen med en slaga på loggolvet. Då fick man kornen kvar när man blåst bort alla agnar och boss.

Sedan blev jordbruket mekaniserat. Man fick en maskin som tog bort det manuella arbetet. Man gjorde som förr, band skylar och krakade dem eller ställde dem mot varandra tills de torkat på fältet. Sedan körde man in skylarna på logen och tröskade inne. Först med en oxe eller två som gick runt runt en vandring som en motor. Kunde naturligtvis vara en häst eller två också.

Vandringen stod i förbindelse med tröskan med en bred rem. För att den inte skulle slira kletade man beck på densamma.

Själva tröskan var en sinrik manick. Den hade en huvudaxel med en bred remskiva där remmen vandrade runt, varv efter varv med ett speciellt ljud som åstadkoms av blecket som skarvade ihop remmen när det nådde remskivornan.

Huvudaxeln stod sedan i förbindelse med andra axlar som alla hade sina funktioner så att allt arbete med tröskningen blev tillfyllest. Där kom kärnan ut genom en kanal, och agnar och boss på sitt ställe. Ofta var det också så att ogräsfrön sorterades bort från halmen i en särskild låda. Och på det viset var detta sätt att skörda renare än nu genom att ogräset hämmades. Idag sprutar man gift i stället. Nåväl, halmen stackades upp utomhus, i alla fall på Glibotorp där jag fick mina lärospån då jag var liten.

Nu ska jag försöka med konststycket att låta tröskan och arbetet med säden till ett levande exempel på vårt sammhälles funktion fram till nu. Men Herre Gud, vad har jag gett mig in på?

Pressen den tredje makten

Alltsedan Göstas dagar lever vi svenskar i en nation som kallas Sverige.

Gustav Wasa är anfadern i Wasaätten, han gjorde kungamakten ärftlig. Nu heter den som skall ärva kunga kronan Viktoria, och hon har gift sig med Daniel och gjort honom till prins. Daniel är en man av folket. Kronprinsessan skall föda tvillingar i mars i år.

Hur stor makt har kungen haft genom tiderna, från Gösta till Viktorias pappa, Karl XVI Gustav.

För lite sedan tog man bort makten från vår kung, han är bara en person som representerar kungariket Sverige. Han sitter med i konselgen, där ministrarna samlas. Annars är det Riksdagen som bestämmer; folkets representanter alltså. Regeringen med sina ministrar verkställer riksdagens beslut. Frågorna som skall tas upp till beslut behandlas i de s.k. utskotten.

Så har vi den lagstiftande makten. I första hand har vi en grundlag. För att ändra grundlagen måste beslut fattas i två efter varandra följande riksdagar. Vår grundlag vilar på den protestantiska läran. Det är riksdagen som beslutar om lagarna och domstolar som förvaltar lagen. De finns av olika valörer. Högsta domstolen kan ta upp mål från de andra domstolarna, och domar därifrån är prejudiserande; det vill säga, domarna röjer väg för hur man skall döma i framtiden.

I verkligheten är det inte så här renodlat, inte ens i Sverige. Vi har en fjärde instansen, den som brukar kallas Den Tredja Makten; det är Pressen.

Pressen består av de stora dagstidningarna i första hand. Idag skriver Göran Greider, en ofta sedd representant för kritiken av politiken i detta land; han skriver att det är dags att sätta större press på Pressen. Nu gäller det bevakningen av socialdemokraternas partiledare efter Göran Persson och Mona Salin, och Håkan Juholt, som ständigt kritiseras för dåligt ledarskap.

Socialdemokraterna

Sossarna växte sig starka i Sverige under början av 1900-talet. Först med Branting som ledare, sedan Ber Albin Hansson, Tage Erlander och Olov Palme, som blev mördad. Man regerade i 40 år i ett sträck. Vi stannar där. Under den tiden bedrevs en politik som gynnade det arbetande folket.
Skatten var progresiv så att de som känade storkovan fick betala mera skatt.

Nu har man tagit bort den spärren. Den liberala högern som alltmer blivit ren höger och lockat folket med sig mot en delning av det svenska folket. Åter har vi klasser i Sverige. Det vinns de som blivit stormrika på att man sålt ut de gamla hederliga institutionerna vilka man aldrig hade kunnat tänka sig att de skulle bli privata. resultatet har blivit skrämmande; särskilt inom skola åldringsvård och sjukvård. Även kommunikationerna har lagts i privata händer, och det drabbar gemene man varje dag.

Vänstern

På vänsterkanten hade man en uppgång när Gudrun Schyman var partiledare, men sedan har siffrorna rasat, så även för Centern och KD, som kommer från Pingstkyrkan en gång i tiden.
Även Liberalerna, det gamla Folkpartiet med Bertil Olin som partieldare, har krymt katastrofalt. Fram marscherar högern, och nu har vi fått ett nytt parti på högerkanten; Sverigedemokraterna!

Sverigedemokraterna 

Är Sverigedemokraterna över huvud taget ett demokratiskt parti?

I det senaste riksdagsvalet fick SD så många röster så att de kom med i riksdagsarbetet.
SD har många medlemmar som utmärkt sig som nynazister, men så har man skärpt sig och blivit rumsrena.

Under Andra Världskriget fanns i Sverige två falanger på varsin sida om riksdagspartierna; det var komunisterna till vänster och nazister till höger. Men Per Albin och hans samlingsregering lyckades hålla ner dem med åtgärder som fick folket att anamma folkhemstanken.

Nu har vi åter fått en grupp människor som är missnöjda med det mesta, och särskilt då invandring av folk från främmande länder. Man menar att de tär på den svenska ekonomin därför att de inte vill jobba, eller arbetar svart och är kriminella.

Men är det så? Ja och nej, det beror på! Många sitter på institutioner och får inte vicum. andra blir inte godkända av företagen, heller inte av institutionerna, och så är det ju svårt att få jobb över huvud taget. Men vad skall de leva på. Risken är ju att de hamnar på den svarta marknaden eller i den undre världen. Ganska logiskt. Men sverige behöver mera arbetskraft.

På sätt och vis kan man säga att SD är en sorts renhållningsarbetare. De har upptäckt något som är skämmigt på samhällskroppen, men eftersom de inte har någon makt, och förhoppningsvis inte får någon, arbetar de med grovhuggna metoder. Man kan göra jämförelser med Hitler i Tyskland, men det ska vi inte göra här.

Det finns ett dolt ällmänt missnöje i det haär "djävla" landet, som man säger,  ett missnöje som man först nu har börjat belysa; men varför går det så sakta?

Och det är då vi kommer till Göran Greiders kritik av pressen; varför överreagerar den när det gäller Juholt, och stryker högerns arrogante hövding medhårs. Denne Riddare af "det nya arbetarpartiet" har en Väpnare med svans, som bara kan räkna plus och minus; differential- och integralkalkyl har han ännu inte belamrat sitt medvetande med.

Han har  framför allt inte någon kunskap om Den Gyllene Spiralen, mera då aningar om hur
Kapten Krok seglade omkring och kapade andra fartyg. Inte som Robin Hood, som tog från de rika och gav till de som var fattiga...barn, gamla och sjuka.

Vad har detta med en gammal tröska att göra?

Från sädesfältet (arbetsmarknaden) kommer de enskilda stråna med sina nyttigheter (arbetskunnande). Hela maskineriet är som företag och samhällsinstitutioner och uppdelade på avdelningar och departement. Bonden matar själv in kärve efter kärve i en strid ström. Jag har själv varit med en kall vinterdag och burit fram kärvar till matarbordet. Arbetsförmedlingen hjälper till med kontakten mellan arbetet som den arbetslöse frågar efter och arbetaren själv. Det betyder att bonden skjuter in kärven i masineriet som dånar som sjutton. Sedan kommer de sönderslagna stråna att transporteras till olika depåer. Arbetaren hamnar till slut i en arbetsgrupp som levererar något som fortsätter att flöda tillbaka till jorden så småningom. En del, som vissa gaser hamnar i atmossfären.

Är inte flödet analyserat och förpassat åt rätt håll, blir det stopp i maskineriet, och då blir det problem. Timmar och dagar kan flyta iväg utan att det blir något gjort, och det kan bero på att någon inte varit tillräckligt skolad in i arbetet, eller att detaljer av stor betydelse skulle ha bytts ut. En investering och ett utbyte av detaljer kunde ha eliminerat stoppet.

Det är vad som har hänt i Sveriga de närmaste 30 åren, folk med dålig karaktär har satt som bonde, ett par drängar har satts att sköta en helhet som de inte kan se, och därför tagit ut kornen (även en blind höna kan finna ett korn) och gett sjutton i grodd och  agnar och boss, för att inte tala om halmen som är så användbar.

Där ser man, vi har visst hamnat i händerna på ena riktiga klopare, och det märktes redan vid debatterna mellan Reinfeldt och Göran Pettersson. Så där själsäker som Reinfeldt var när det gällde komplicerade samhällsfrågor, det får man bara inte vara. Så gick det som det gick också!

... i ...gränslandet...

Ateljé Living Room
Jerry Linder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/

Mobil: 46 0707 534 539


Origo...och se´n...

I bibeln står det många tankvärda meningar som inte är alltför svåra att tolka.

En lyder så här: Det är svårare för en rik man att komma till himlen, än en kamel att passera ett nålsöga.

Hur många har tänkt att himlen i detta fall betyder en människas positiva tankar. När du blir gammal och inte kommer någonstans, och endast få personer frågar efter dig, då börjar tankarna mala i din skalle. Har du ett gott samvete blir det lättare att hålla humöret uppe, men har du gjort massa dumheter som människor kan anklaga dig för, sitter du i fällan. Just det menar jag att himmel och helvete betyder.

En svensk man som var son till en biskop på 1700-talet, fick den finaste utbildning som fanns att få i Europa. Han hette Emanuel Swedenborg. Denne praktiske och lärde man inom gruvnäring i Sverige blev plötsligt en sann religiös tänkare och han skrev otroligt många boksidor om Himmel och Helvete, och han skrev sina iaktagelser i sagans form.

Jag tror att han förstod att bibeln var en lärobok för dem som ännu inte lärt sig läsa. Allt var allegorier; det vill säga sedelärande berättelser som skulle vägleda människorna på livets stig.

Därför började man Nya Testamentet med Jesusbarnet, just så som alla barn kommer till världen och växer upp. Om en yngling inte kan hålla sig utan börjar tala sanningar, då börjar det osa hett. Många unga och även gamla män har blivit mobbade, slagna, och till och med dödade. Ja det hönder varje dag i vår tid.

Det finns en gräns inom varje kultur vad man får säga. I Sverige har vi kommit långt på den vägen, men tro inte att vi äro utan skuld.

Min vän Ingvar som kom på sanningar inom fysiken blev aldrig tagen på allvar, trotts att han gjorde många försök att visa upp något unikt och enkelt. Han blev mobbad. Det sårade honom mycket att han aldrig kunde få visa upp vad han kommit fram till.

Visst han kan ha fel, men då har även jag fel, men ändå, varför vågade man inte släppa fram honom. Det hade varit den enklaste sak i världen.

Men hade Ingvar haft rätt, då hade aukoriteterna inom fysiken haft fel. Och det gäller även det jag här lägger fram. Visserligen har jag visat på detta många gånger förr, men systemet är så komplext att det skadar inte att se det från flera håll.

Det jag vill utgå ifrån just nu är den punkt i ett system som vi kallar origo.

Om vi har en rymd som ryms i ett matematiskt klot och låter en kraftimpuls röra sig runt ytan varv efter var, likt en ekonomi som är i balans år efter år som vi hade det efter andra världskriget.

Så händer det saker som gör att kurvan stramas åt så att rörelsen succesivt närmar sig klotets origo, men ändå inte ända in, låt sdäga att den följer en spiral, den gyllene spiralen som försvinner någonstans i närheten av klotets mittpunkt.

Sedan då, vart tar den vägen sen? Inte vet jag säkert hur det är, men jag tycker det verkar logiskt att rörelsen går genom origo och börjar röra sig på klotets andra sida. Tänk dig att det är på andra sidan jordklotet. Plötsligt ser du att rörelsen växer på samma sätt som den avtog och till slut rör sig kraftimpulsen utefter periferin, men nu åt andra hållet; och så håller det på i evighet. Denna beskrivning är just densamma som beskrivits när det gäller en knappsnurra, eller i ett plan som den svarta droppen och den vita i det kinesiska tecknet för Yin Och Yang.

Här anar vi dessutom ett ekonomiskt förlopp i världshandeln, och är det inte så att västerlandets ekonomi är på nedåtgående medan asiens går upp. Det är Kina som gör stora investeringar i Afrika idag. Hela världsekonomin verkar vara beroende av Kinesisk valuta.

Gränsen mellan öst och väst suddas ut, och världsreligionerna möter varandra så att det gamla lalesättet att: - Här är inte jude eller grek, man eller kvinna...alla är lika inför Gud. Men vad är Gud, egentligen? Nu når vi en gräns igen: - Jag tror att Gud är ett energiekonomiskt uttryck för alla krafter som någonsin kan finnas omkring varje individ. Jesus, och alla hans gelikar, är förkunnaren, han som har förstått, han som blivit vis och sett den vises sten, eller varför inte självaste Gyllene Gralen, kanske har han förstått vad gravitationen är för något...själv anar jag att det är ett nät av elektromagnetiska vågor från alla levande himlakroppar runt omkring oss, liksom krafterna som vattenmolekyler inverkar på mig då jag befinner mig i vattnet och skall simma mina 200 meter varje år för simborgarmärket; eller är det för enkelt, vad tror du?

Stomnätet i Mölnbo...

Ateljé Living Room
Jerry Linder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/

Mobil: 46 0707 534 539


Polygonnätet

För att få ett grepp om hur landet ligger måste man utgå från en storskalig karta, i detta fall var det en karta som kontoret beställt från Lantmäteriverket. Kartverket och Lantmäteristyrelsen slogs ihop till Lantmäteriverket som fick sitt säte i Gävle.

Vi använde en översiktskarta i 1:4000, och där lade vi in de punkter vi skulle ansluta ett underordnat nät till. I detta fall skulle vi först växla ner från triangelnätets punkter närmast Mölnbo samhälle, och sedan gå ner ännu ett steg till detaljpolygonnätet där avståndet mellan punkterna skulle vara ca 200 meter.

Triangelpunkterna som vi använde var på Rösjöberget, en punkt av andra ordningen, och Tallstugan, d.v.s. TV-tornet, samt Gnesta VT, med tornet som en excentrisk punkt. Själva triangelpunkten ligger på berget nedanför. För att få bra fason på anslutningen av nästa nät måste vi lägga ut en ny punkt bortåt Lilla Balsberga, från Rösjöpunkten och TV-tornet.

Sedan gick vi fram med sträckor på ca 700 meters längd mellan storpolygonpunkterna. Ibland måste det bli kortare sträckor för att det var svårt att komma fram annars. Punkterna markerades med rördubb i berg med huggen cirkel.

Detaljnätet anslöts sedan till dessa punkter. Alla detaljpunkter avvägdes och anslöts till fixar som vi markerat i berg och jordfasta stenar. Fixnätet anslöts till rikets fixar.

Storpolygonnätet täcker över en större yta än detaljnätet som bara finns inne i samhället.

Arbetet med stomnäten och kartorna (som tillkom genom flygfotograferin och bearbetning i en steriograf på ett Orrje & Co:s kontor i Stockholm) höll jag på med mellan 1970 - 1980 ungefär, sedan blev det beräkningar och forskningsuppdrag inne på kontoret sista tiden...

Triangelnätet...

Ateljé Living Room
Jerry Linder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/

Mobil: 46 0707 534 539 


Trigonometri...

Om du känner två vinklar i en triangel, kan du också räkna ut den tredje. Känner du en sida i samma triangel räcker det för att bestämma de andra två, och på det viset kan du bestämma läget av alla tre hörnen. Det kallas trigonometri.

I Södertälje anlade man det första triangelnätet 1910 samtidigt som man gjorde kanalen genom åsen från Igelstaviken. Då löste man den svåra frågan med kanal- och tågtrafiken i ett enda kast. För att få bra kartor över kanalen utfördes ovan nämnda triangelmätning mellan en gammal kartverkspunkt på Ragnhildsborgsberget och en på Bränningeberget. Längden är ganska precis en mil och sträcker sig mellan triangelpunkterna 1 och 12 och nätet kallas Areskogs triangelkedja. Korset under kyrktuppen är origo i det nätet, och det är orienterat på denna punkt som  kallas pkt. 5 och pkt.7 som ligger ovanför Sydpolen. En vinkelmätning är gjord från pkt.7 mellan pkt. 5 och solen vid ett visst klockslag.

Sträckan mellan trp. 1 och trp. 12 fick sedan vara utgångslängd för nästa triangelnät som sträcker sig från från Rönningeåsen och i en båge via Slandön och Enhörna vidare till Nykvarn.
Sedan fortsäter sidorna förbi Hummelmoraberget, som är en rikspunkt av första ordningen, till Pärlängsberget i Järna och så vidare mot Malmsjöberget i Grödinge och tillbaka till Rönningeåsen. Nätet kallas Nyströms triangelnär. När staden växte måste man ha en större karta.

Egentligen ville Länslantmätaren att utgångssträckan mellan pkt. 1 och pkt. 12 skulle mätas om, men stadsingenjör Nyström ansåg inte det nödvändigt, och gjorde istället en omräkning av de parametrar som ingick i den sträckan. Redan Areskog gjorde dessa mätningar. Det var en polygonsträcka i Brunnsäng och en på Ströms gärde. De ingående punkterna med sina triangelsträckor växlades sedan upp till det stora nätet (triangelkedjan).

Tiden går och staden växer och så blev det en stor kommunal reform i hela landet. Södertälje skulle bli storkommun med Trosa och Vagnhärad inom sitt revir, samt Gnesta och Daga kommuner och Torsåkers församling.

Därför fick Lantmäteristyrelsen rekognocera ett nytt stort nät med 92 punkter.

Punkterna ligger oftast uppe på de högsta bergen, men även på vattentorn och i kyrkor. Ibland använder man tornen som excentriska punkter och mäter sig ner till den riktiga punkten på marken.
En del punkter som finns centralt har markerats med en stång med en kon i toppen; jag skall komma till dem lite senare.

För att få klar sikt mellan punkterna måste man ofta röja bort träd och grenar, det var det jobbet som blev mitt, tillsammans med två duktiga karlar som jag fick anställa för detta ändamål.

Vi ska så småningom fokusera på grundkartan över Mölnbo, vilken vi flög 1975 - 76 för att få ett bra underlag för framtida bebyggelse.

Mölnbo är en tätbebyggelse i Vårdinge socken och kommun. Vårdinge var en egen kommun till 1952 vid kommunreformen som decimerade antal kommuner i hela landet. Vårdinge kom då att bli en lillebror till Järna, och det gillade man inte i Vårdinge. 1972 kom nästa stora nerdragning av antalet kommuner i namnet. Då gick Järna/Mölnbo till Södertälje som skulle bli en storkommun, en av de största i landet. Så blev det dock inte, och det nya stora triangelnätet som Lantmäteristyrelsen rekognocerade mättes visserligen, men eftersom Trosa och Vagnhärad och Gnesta och Daga, samt Torsåkers församling aldrig kom att gå till Södertälje utan gick till Nyköping. Sålunda sålde Södertälje bort den delen av triangelnätet för en summa av 20 000 kronor.

Den egentliga centrala delen av Vårdinge (Wåhlinge på häradskartan från 1697) låg innan tågen kom förbi 1961, kring Vårdinge kyrka, i mitten av ett långt stråk med bördig mark. Det sägs att kyrkan fanns där den ligger idag redan på 1200-talet. Då var det en Vårdkase där, och så blev det en träkyrka, kan man tänka. Vårdkasarna låg med jämna avstånd från varandra för att varna om fienden kommer. Ofta ligger de på berg där det fanns fornborgar, vilket det är gott om i Vårdinge, särskilt i Långsjösänkan.

När tågen kom och en station byggdes där gamla stationen ligger idag, växte där upp ett stationsamhälle, som idag är ett sovsamhälle eftersom många företag fått lägga ner sin verksamhet och folk måste åka till centralare orter för att få sin inkomst. Kvar finns bara skolan upp till och med mellanstadiet. så finns det ett antal dagis förståss.

Nere vid gamla stationen går vägen en liten bit söderut och där ligger en av de fina ladugårdsbyggnaderna som Hildemar Lidholm lät bygga, Hjortsberga också, för Mejerigårdarna AB:s räkning. Idag ligger Mölnbos sista industriella verksamhet; Anticimex som förestås av en av bygdens pojkar.

Om kyrkan bygdes på 1200-talet så finns det ytterligare en byggnad som är dokumenterad från den tiden; det är Kvarnen, Mölnbo kvarn; möln=mjöl.

Hur började det med kartläggningen i det här landet?

Ja, Lantmäteriet bildades 1629. Då ville staten veta hur mycket skatt var och en av bönderna skulle betala om året. Därför sökte man med ljus och lyckta efter unga raska män som hade gott ryckte. Sedan utbildade man dem och spred dem ut över landet. I första hand mätte man upp byarna, skogarna däremellan var inte mycket värda, annat än som byggnasvirke. På 1800-talet blev det annorlunda, då blev många bönder inne i landet lurade av Baggbölarna, bolagen som köpte upp skogen till en billig penning, därför att bönderna inte fått reda på vilken efterfrågan det var från England och Frankrike som ville ha virke och tjära till sina flottor.

Man gjorde alltså kartor över tegarna i byarna och kunde på det viset höfta till hur mycket bonden skulle betala.

När man mätt upp de flesta byarna i landet kunde man börja kartera hela regioner. För att få överblick gick man upp på höjder och höga berg och gjorde sina observationer.

Med tiden, allt som fororna mellan olika orter gick fortare behövdes noggrannare kartor.

År 1875 vandrade en hembygdsforskare över hela Vårdinge och ritade av fornlämningar. Han var landskapsmålare och hemmansägare i Strängnäs, hans namn var Olof Hermelin.

Det är efter hans sockenvandring i Vårdinge vi har namnet sockenvandring idag, mer om det senare. Hermelin är ett adligt namn, det kommer från Olof Hermelin I, vilken var fältsekreterare till Karl XII. Han hade en vass penna tyckte Peter den Store, rysslands tsar och lyckades sticka honom med sin värja och frakta bort honom till ett nunnekloster i Astrakan.

Olof som gick över Vårdinge och ritade av kläppen i lilla klockan i kyrkan bl. annat, den kläpp som fanns på båtsmanstorpet många år senare där den tjänstgjorde som mortelstöt, enligt Anna-Stina Frej Standin.

Vår Olof hade en farfar som var sonson till Olof I, han hette Samuel Gustav Hermelin och var brukspatron i norrland och kartläggare. 1797 lät han göra en karta över Mälardalen.

Det här var en orolig tid efter det att Gustav III blivit brutalt mördad, och det sägs att SamuelGustav lämnade landet i samband med mordet. Han kom dock tillbaka igen, men det var svåra tider för gruvnäringen varför han gick i konkurs.

Dock räddade man alla hans kartor, och man säger att han var den första som gav ut den första Atlasen i Sverige. Staten köpte upp hans kartor och de blev det första fröet till vårt Svenska Kartverk...

Abskissan

Ateljé Living Room
Jerry Linder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/

Mobil: 46 0707 534 539 


Kartsystem i MiddleMilkDominion...

Farbror Hågman var en pensionerad banmästare som bodde i banvaktstugan närmast tunnlarna när jag var en liten pys. Han räddade mitt liv när jag kom knallande utefter järnvägsspåret just innan snälltåget skulle komma.

Mamma kunde inte hitta mig och gick därför ner på spåret för att kolla om jag var där. Det var då Gösta Hågman kom på sin dressin.

Så med ens fick Gösta syn på mig bortåt övergången, tittade på klockan och konstaterade att tåget var nära.

Han satte sig tillrätta och trampade på så fort han kunde, fick tag på mig och lyfte av dressinen utanför tågets räckvidd, och på det viset kan jag skriva den här berättelsen om ett område av vår gemensamma historia i hembygden som benämnes GRUNDKARTAN.

Farbror Hågman blev pensionerad innan han tog slut, och då fick han tjänst som hantlangare åt kartingenjör Einar Fjällmo, en talförd person som var med om många äventyr på sin väg som kartläggare på Södertälje lantmäteridistrikt. dit jag som 15-åring stegade upp och kom in till chefen,  Arne Jäderstrand, och frågade efter sommarjobb efter 8:an.

- Har du jobbat som dräng på en bondgård sa du? frågade Arne Jäderstrand.

- Ja, just det, sa jag lite förlägen, jag har på somrarna bott på ett båtsmanstorp under Glibotorp och varit lilldräng där i flera år.

- Sådana grabbar brukar vi ha användning för, sa distriktslantmäteren, kom igen nästa sommar.

Där började mitt värv med abskissa och ordinata!

Abskissan går från en känd punkt till en annan, medan ordinatan är en rak linje som går i rät vinkel från abskissan, antingen åt höger eller åt vänster.

Tänk dig en rak linje mellan Fotografiska Museet och Gulagårn. Utefter den linjen kan du göra avstickare åt det ena eller det andra hållet med ett visst antal meter.

Det kan vara något kulturellt mål eller något annat; inköp av färdkost t.ex..

Känner du utgångspunkternas koordinater och övriga parametrar kan du räkna ut koordinaterna på de utflyktsmål du vill besöka.

Om Gulagårn är punkt nummer G  så är Torekällberget nummer T och Fotografiska nr F.

Mellan G och T kan vi ta ett varv runt kvarteret och läsa på din e-bok om hur grabbarna på Gulagårn genomlevde sina första levnadsår, och hur de tävlade i allmän idrott på gården, och spelade fotboll på Oxbackskolans skolgård. På ungdomsgården började de med en fotokurs, sedan blev det en filmkurs och slutligen musik för hela slanten. Skiffle först och sedan Rock och Popp.

På Torekällbergets damm åkte man på de första skriskorna, och där fäktade vi i vagnslidret som brann ner.

T sammanbindes med B (bussterminalen vid Södertälje Centrum (Centralen), och då går man genom Badparken där stadens stora begivenhet fanns en gång i tiden, eller ska vi säga två gånger i tiden, ty det första badhuset brann ner och det andra revs då Oxbacksleden skulle dras fram. Den går nu förbi Gulagårn.

Från B drar vi en linje till stationen i Överjärna, som vi benämner Ö. Mitt emot Ö ligger Café Åsgatan 2. Där ska jag ha vernisage den 8 juli 2012. I Futurum, Folkets Hus, sjunger jag i kören: PRO-C-Dur, vi är bra. Vi har fyra eller fem goda musiker som spelar, tre av dem var med redan på Järnarevyns tid; det är Axel på dragspel, John på el-gitarr och Leif på el-bas.
De är styva killar med takter i !

Det finns många objekt på linjen mellan Ö och A, som betyder antroposofernas högborg: Kulturhuset m.m..

Hos antroposoferna kan du äta och promenera. På kvällen kan du hyra in dig på hotellet.

Bussen går vidare mot H (Hölö) där du kan gå av om du vill, men varför det, Safarin går mot Norrvrå där bussen vänder, vi kallar punkten N.

Det är nu det blir strapatser på vägen mellan N, G, AkterKastellet.

Nu lugnar vi oss ett tag och ägnar oss åt det som den här berättelsen vill säga; Abskissan och Ordinatan var i många år en del av min unga familjs födkrok, men det fanns ett x och y och z också.

Mycket z var det ett tag, då mätpunkter skulle höjdbestämmas. Med tre koordinater bestämmer vi rummet: längd, bredd och höjd, långt senare tillkom ett t, vilket betyder tid, och då säger vi som Einstein:rumtiden...

Mellan Turinge och Södertälje finns ett sportstugeområde där man bor permanent idag. Där gjorde jag min första karta. Fick göra allt. Markera mätpunkter (polygonpunkter, poly=många och gon=vinklar) och röja sikt mellan dem. Sedan polygonmäta med teodolit. Därefter gjorde Fjällmo själv beräkningen, och när han fått fram koordinaterna karterade han upp dem på en vit plåt som fäste vid en fyrkantigt bord (30x30 cm) som sattes fast på ett stativ.

Under tiden han räknade mätte min svärmor och jag höjden på alla punkter; d.v.s. vi avvägde punkterna. När själva karteringen började ställde vi upp stativet över en mätpunkt och horisonterade bordet. Därpå satte vi sedan karteringsinstrumentet, en distanstub. Den var så funtad att man kunde läsa av lutande längder på en stång som var 4 meter och centimetergraderad. 1 meters avsläsning på stången mellan två kors i okularet betydde 100 m.

Samtidigt som alla objekt (vägar, gränspunkter och husknutar) mättes in, och stacks av med en särskild nål på instrumentet, mätte vi också in specifika kurvpunkter så att vi fick nivåkurvorna inritade på plåten. Det vill säga, man mätte in punkter och ritade sedan objekten och kurvorna för hand. För att hålla koll på kurvorna hade man också ett avvägningsinstrument några meter från polygonpunkten. När Fjällmo stod vid instrumenten brukade vi vara två hantlangare med varsin stång, och då tog han två kurvor samtidigt. Jag var då 22 år och nybliven student med halva rekryten kvar.

Det jag nu beskrivit är polär mätning. Man står på en känd punkt och riktar mot en annan punkt som skall bestämmas. Med hjälp av riktning och längd kan man beräkna objektet med de trigonometriska funktionerna. Trigonometri läste vi i realgymnasiet, det var därför jag gick där.

Men, vid samma tid började jag mäta i Järna samhälle åt kommunalgubbarna som anlade vatten och avlopp, samt gjorde nya vägar på Eneområdet. Jag hann väl vara med på halva gärdet och satte ut åt Bröderna Kollberg med flera maskiner. Det var ett roligt arbete. Gubbarna som jag sa var hygglig mot mig, kanske för att jag hade blåblus som de, jag vet inte. Ja så var det ju det där att jag varit lilldräng och kunde köra häst och skjuta med hagelbössa. 

Här gällde bara abskissa och ordinata, ett vinkelprisma hade jag som jag kunde ta ut räta vinklar med. Gubbarna gjorde bondvinkel, och det är inte fy skam, men det blir ingen
cm-precition precis.

Och så var det avvägning med instrument förståss. På båda sidor om Enegärdet fanns det precitionsfixar (finfixar), och jag gjorde ett system av punkter över hela fältet, vilket jag hade stor nytta av allt som arbetet med schakterna drog fram. Att jag gjorde så beror på att jag hade kunskaper om Finfixnätet i Järna, det nät som Lantmäteriet gjort några år tidigare. Sedan, då jag blivit anställd av Stadsingenjörskontoret, anlade jag själv sådana system i alla ytterområden. När vi avvägde i Mölnbo kom Lantmäteriverket med det nya rikstäckande systemet, årgång 1970, med sin utgångsfix i Holland, där landhöjningen har avstannat.

För 1900 års riksavvägning utgick man från en pegel som ligger på Riddarholmen i Stockholm.

Lantmäteriverkets folk körde med en helt annan metopd än vi, de var bilburna och hade två bilar med stänger och en där instrumentet stod på. Vi knallade och gick vi, men resultatet blev detsamma. Man läste av på en tiondels millimeter och fick resultatet på millimetern när.

Riksfixarna finns utlagda på Grönsaksbladet och ligger ofta på en kilometers avstånd. Förr var det två km mellan fixarna.

Fixarna användes då man skall bestämma höjden på gator och avloppsledningar, samt husgrunder m.m..

Höga konsten i Sötälje...

Ateljé Living Room
Jerry Linder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/

Mobil: 46 0707 534 539 


Jag var på väg upp på rulltrappan i Lunahuset och Togge på väg ner...

- Hej Togge! ropade jag.
- Va, nämen hej Jerry! ropade Togge.


- Lasse fyller 50 roplade jag ner till min forne skolkamrat, lekkamrat och spelkamrat.
- Jamen, sa Togge.
-Jora, sa jag, när man fyller 50 får man skylla sig själv. Jag har Fantomenfilmen i VHS.
- Bra, sa Togge, jag har grejjor, kom hem till mig på lördag klockan 10.
- Ok, sa jag, jag kommer, sedan åker vi till Lasse klockan sex och hämtar upp Bosse på vägen.


När jag kom till kontoret ringde jag Linkan och han sa:
- Jag har musiken på rullbandspelaren.


Klockan 10 strålade vi samman efter kanske trettio år och fortsatte arbeta tillsammans som om vi hade skilts på kvällen innan och gått hem och lagt oss. Klockan 18 stodo vi utanför Lasses port alla fyra och knackade på. Jag hade då filmat sedan klockan 10 och fortsatte till filmen var slut i den kasetten; och det blev ett bra slut, jag säger bara det...så blossade elden upp igen och det går visst inte att släcka fastän vi snart är 70...tack vare den svenska gymnastiken...som man säger.

Ja det var Linkan och jag, dödspolare från 6 år, som gick på frivilliga gymnastiken, vilket renderade mig det högsta betyget i gymnastik, lek, och idrott. Det var väl därför jag blev en hejare på att klättra i träd, precis som Tarzan och hans Cheta. Linkan påstår att det var han som var Tarzan men så minns inte jag det hela, men skit i det.

Mitt jobb på Stadsingenjörskontoret gick galant tack vare min styrka att klättra, vi skulle ha sikt mellan de högsta bergen i Södertälje storkommun och mäta längder mellan de nyss rekognocerade triangelpunkterna som sedan mättes med en lasergeodimeter. I stället för att ta ner hela träd, klättrade vi upp och sågade av de grenar som skymde sikten till nästa punkt.

Man kan nästan säga att det var en sorts akrobatik, en konst alltså. På fritiden byggde jag ett hus och ett litet stall för getter, förutom alla hagar. Byggnadskonst lär det heta om man vill ha det till det. Konsten har legat mig nära fastän jag arbetat som tekniker, men nu handlar det om det som jag är riktigt bra på, ren konst: foto, film, sång och musik; och jag kan dansa, men gör det sällan; inga firmafester mera...

Nu ska det bli musical, ja många musicals i Flodområde 63, runt hela sjösystemet och vidare ut runt hela Östersjön, men det kan ju ta några år, och inte är det säkert att jag lever då man gått i mål. Men först Oxvandringen runt Lillsjön och upp till ABBE´S igen.

Nu ska Togge och jag, Berra och Bicke iväg till huvudstaden och bese den fina fotoutställningen på Fotografiska museet i Gamla Tullhuset. Det ska bli great; vi drar mot Stockholm med tåg. Bicke Mollberger är redan där, han bor i stan och verkar där som Cafémusiker och skriver om musik i DN. Han har klippkort på Fotografiska...

Vi killar ska åstedkomma något högst kulturellt om oss grabbar på Gulagårn; något mångkulturellt; vi har redan kommit långt. Vi ska framföra våra alster i konsthallen i Lunabiblioteket, stadsbiblioteket, i första hand. Där svävar ett tomt hål som väntar på att bliva fyllt innan vi gått i graven, men...den som lever får se...